jag ÄLSKAR potatis! Potatisen är så underskattad, den har fantastisk karaktär och enorm potential, ändå så negativ aura, varför? Soffpotatis, potatisnäsa, potatisgris... Så orättvist. Det måste vara att den har dålig karma helt enkelt, som kvinnan, kanske bet den i begynnelsen också på fel äpple. Eller så var den ett äpple själv från början, som sedan begravdes levande, blev jordäpplet, pommes de terre (kan granatäpplet vara pommes de guerre?). Jag kanske skulle skriva en bok om potatisen som mytologiskt väsen.
Vilken fin bild sen! Påminner mig om en illustration i Lena Andersons underbara barnbok "Majas lilla gröna" som jag faktiskt fortfarande har i min närmsta bokhylla. Läste du också den när du var liten? Jag tycker så mycket om Lena Andersons böcker.
"Först petar jag ner mina frön, sen ber jag en liten bön:
att solen ska skina så Ärtan gror
och det kan gå fortare än man tror.
Man får vänta så klart
sen går det med fart"
Idag har jag stått i kassan, men det blev mest kaffedrickande och samtal om viktiga saker som konst, poesi, öststater och integration! Ibland glömmer man bort servicerösten för en stund och blir istället kulturradiopratare! SF goes SR! We wish.
Kram Maryam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar